På vår kvällspromenad nu i kväll gick vi till en stor sten som vi var och lekte mycket på när vi var små "åkstenen" heter den. Det är en 2,5 meter hög sten som det lossnat en stor bit från så att det ser ut som att nån åkt kana och nött ut den. I alla fall, den är inte så klättervänlig, men jag vet att vi var och klättrade mycket på den när vi var små, och så säger vår 4-åring Casper "Lisa (min syster) klättrade upp när vi var hit", och jag kunde ju inte vara sämre än henne, så jag började försöka mig på att ta mig upp, hm... det skulle jag aldrig gjort!
Efter att försökt ett antal gånger lyckades jag tillslut komma upp på toppen, väl där uppe, tittandes ner tänkte jag för mig själv "Och varför i helv*te gjorde jag det här", VAD SKULLE JAG UPP DIT ATT GÖRA!?!?
Hur skulle jag ta mig ner??? Efter ett antal försök att komma ner på olika ställen lyckades jag tillslut, med lite hjälp av min mamma som stod och asgarvade med kameran i högsta hugg nedanför... hm...
Jaja, det var då garanterat sista gången jag klättrade upp på Åkstenen.
Var inte för envisa...
Jag uppe på Åkstenen
Ha dé!
//Tite
