I dag har jag varit till Mora lasarett och hälsat på min pappa och lånat hem mamma.
Pappa fick en stroke i tisdags.
Vi hade precis ätit när mobilen ringer, det är mamma. Jag hör direkt att det är nåt som inte stämmer. Det är nåt med pappa som inte stämmer. Sprang in direkt. Han sitter i sin fåtölj och har fruktansvärt ont i huvet, bakom höger öga liksom. Han har inga förlamningar, talbortfall eller andra typiska strokesymptom men jag ser att det här är inte riktigt. Ringer ambulansen och dom kommer direkt. Ambulanspersonalen är också lite förbryllade över att han inte har några typiska symptom på en stroke, men dom åker till Mora.
Tack och lov för det säger jag bara!
Han gjorde en hjärnröntgen och plåtarna skickades till Uppsala. Det var en stroke och en blödning, så dom kan inte sätta in medicin, blodförtunnande, mot proppen. Den måste lösas upp av sig själv.
Han har gjort en kontraströntgen också där dom konstaterat att det inte är någon tumör i alla fall (ännu en gång TACK OCH LOV!!!)
Smärtan har blivit lite bättre. Han får morfin.
Han har inte förlorat talet och han är inte förlamad. TACK!!!!!
Vad som tagit skada kommer vi inte att veta förrän svullnaden lagt sig och blödningen slutat.
Jag tackar alla mina änglar och guider, innerligt, för hjälpen (jag har aldrig skickat så mycket healing i hela mitt liv som nu!) och hoppas att dom fortsätter hjälpa tills pappa är på benen igen.
Tack också för all värme, omtanke och kärlek. Det behöver vi.
TA HAND OM VARANDRA!!! Man vet aldrig vad morgondagen har att erbjuda...
