Kan det va sant...

Kan det vara så att vi "är ikapp"??? Med alla räkningar??? Efter att ha satt oss i skiten för flera år sedan tror jag minsann att vi ÄNTLIGEN lyckats komma ikapp!
Men kan det verkligen vara så?
Det känns för bra för att vara sant!
Törs inte riktigt tro det än... Det är ju underbart i så fall!

I morse snodde barnen min mobil när jag sov... fick börja dagen med att be om ursäkt om någon hade blivit uppringd, på tok för tidigt en söndagmorgon... hm... Systeryster till exempel...
"Hör ni vem det är" frågade hon
"NEEJ"
"Men det är ju Lisa"
"Tihihihi.... de e Filisia" hörde hon i andra änden ;-) hehehe... ja man kan inte mycket annat än skratta åt som små liven... men just då var jag inte speciellt glad kan jag erkänna... några till var det också som fick morgonsamtal... Hoppas inte det gjorde allt för mycket!

Nej, nu ska jag nog bädda ner mig... Magnus har sprungit upp flera gånger till Cilia som vaknar hela tiden... undra vad det är... Tror kanske att det är mardrömmar...

Gnatt!

//Tite