Efter att bara ha hört att jag e SÅÅÅ DUM DUM DUM DUM och SÅÅÅ TASKIG, SÅÅÅÅ TASKIG!!!!!! Och lyssnat på en unge som gått och kastat saker, sparkat på andra saker, slagit i dörrar och väggar en hel kväll så exploderade jag bara till slut!
Det gick verkligen inte att hålla inne längre! GAAAAAH!!!!!
Och när man frågar VAD det är som är fel och VAD jag har gjort för att vara så taskig och VAD jag kan göra för att inte vara så otroligt taskig så får man bara INGET till svar!
Jätte ledsen blev han, och jag förstår inte varför. För att jag till slut inte orkar hålla den där j*vla masken längre? För att vi blev osams? För att jag inte förstod varför han tyckte jag var sååååå taskig? Det är väl klart att det aldrig är roligt att bråka, det fattar väl jag också!
Han la sig gråtandes och ville absolut inte ha någon godnatt-kram, men det fick han så klart i alla fall. Den kommer han inte undan hur han än bär sig åt.
*SUCK*!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar