"Nyfiken i en strut råkar oftast illa ut..."

Tänk att jag alltid får den där klumpen i magen när skolan, fritids eller dagis ringer... "Vad har nu hänt!?" Är det första som susar genom mitt huvud!

Idag ringde skolan... "Hej, det har hänt en liten olycka..."

Man hinner tänka GAAANSKA många tankar innan man får reda på exakt vad det är för olycka som faktiskt hänt.

Nu hörde jag på henne att det inte var något jätte akut och livshotande, så den värsta obehagskänslan la sig ganska snabbt.

Det var Casper som hade fått ett skolbänklock på munnen (ja fråga mig inte hur det gick till!!!) och slagit ur sin halva tand som han slog ut förut... Han hade även fått ett jack i läppen och blött ganska mycket.

Det lät som att det ändå gått ganska bra och han vill inte hem. Jag ringde tandläkaren och vi fick en tid.

Sen ringde hon igen, det var inte alls så bra. Casper var jätte ledsen och det gjorde ont och ilade i tanden.
Magnus hämtade Casper och han fick vara med oss.

Sen ringde andra fröken, Caspers kompisar var oroliga och ville veta hur han mådde, "Casper brukar faktiskt ALDRIG gråta i skolan!", "Det här var första gången någonsin som Casper grät i skolan!", hur var det med honom egentligen!?
Alltså dom är ju så underbara så jag blir alldeles tårögd! Vilka fantastiskt fina, omtänksamma vänner!!! Ja och fröknar!!!
Fröken hann ringa en gång till ikväll och kolla hur allt var och hur allt gått och om Casper kom till skolan i morgon.

Vad otroligt glad jag är att vi valde Malungsfors skola!!!
Tack till er underbara fina människor!

Casper mår bra. Världens bästa tandläkare Ursula fixade tanden (igen) och Casper var jätte glad att det var just hon som gjorde det! "Tanden blev skitbra mamma!"

Och hans egna ord för dagen... "Nyfiken i en strut råkar oftast illa ut..." ;-)

Slutet gott allting gott :-)