Jo, det är fredag, jag vet.
Men det är även dagen som vi kommer ta farväl av vår kollega från grannkommunen.
Jag tror fortfarande att hon ska svara när jag ringer.
"Glömmer" liksom bort att hon är borta!
Jag vet att det låter konstigt, men det tar nog ett bra tag att vänja sig vid att någon som man pratat med flera gånger varje dag inte finns längre, inte kommer tillbaka, inte kommer svara så där kolugnt som hon alltid gjorde!
Där fanns det ingen stress inte.
Bara lugn.
Vila i frid Eva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar