Jag kan bara känna sån otrolig innerlig tacksamhet för att vi fått tre friska, underbara barn!
Jag känner så med familjerna.
Barnen skäms för sina tics, vill inte gå ut, inte vara bland folk. Föräldrar som kämpar för att hjälpa sina barn att må bättre.
En av killarna blir helt överlycklig, han har kontrollerat sina tics i 1 timme och lyckats gå på stadens bibliotek! Han har aldrig varit där, för där måste man vara tyst!
En annan av killarna är rädd för att han ska åka på stryk då hans tics oftast är att svära, kalla folk vad som helst när som helst och kasta saker.
Tog en kvällspromenix med mamma, Casper, Ciara och Mario.
Ännu mera tacksamhet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar